Fredrik Björnberg bosatt i Trysil, Norge ägare till Falcsagans Donna
- Sällsynt vacker engelsk setter : fint tecknad och fina kroppsproportioner. Utmärkt kondition efter åtskilliga mil i skidspåret där Donna sköter sig utmärkt!

- Otrolig vänlig - icke minst mot barn. Ingrid (1,5 år) sitter på hundens huvud, drar henne i svansen och slår henne med hammare på nosen. Donna ligger snällt kvar! Donna har efter 2 år aldrig någonsin uppträtt aggressivt.

- Markerad jaktinstinkt. Mycket intresserad av fåglar i alla skepnader. Jagar solkatter frenetisk. Får sägas ha mani på detta.

- Kräsen i matväg. Ratar olika former av hundmat. Inväntar istället läckerbitar från sin herres bord.

- Ganska lydig. Reagerar prompt på "sitt", kommer oftast på "kom". Går oftast bra vid "fot". Förefaller lättdresserad.

Mitt jaktintresse har jag ärvt av min far. Det berättas att min farfar måste stoppa sin bil när fasaner kom gående längs vägkanten så att hans då 4-årige son kunde stiga av för att med händerna(!) försöka fånga de stiliga hönsfåglarna.
Själv tror jag mig har varit omkring 6 år gammal vid min första jaktupplevelse - pappa sköt en fasantupp som dunsade ner på en frusen å. Jag fick bära det exotiska fjäderfäet vilket jag gjorde med den största stolthet och förtjusning.
Ett annat tidigt jaktminne är när jag som sjuåring skulle medfölja som "hundförare" med familjens första hund - engelska setter Amie. Det blev ej så vällyckat då den ivriga hunden drog omkull mig för att därefter släpa mig flera meter över höstvåt skånsk leråker.
Korthåriga vorstehn Cleo var en energisk och intelligent jakthund som letade upp de få ripor som fanns vid en synnerligen bytesmager jakt i Härjedalen - 87. Naturupplevelse gjorde dock att det hela ändå var värt turen. Desto bytesrikare blev ett par resor till Skottland för rough shooting. Annars har jakt på ringduvor, änder och "köperapphöns" dominerat mitt tämligen blygsamma jägarliv.
Efter att har flyttat till Norge-96 har den gamla drömmen om ripjakt över stående fågelhund återkommit. Vi gjorde ett amatörmässigt försök i Jämtland i höstas, där Donna (efterhand med blodiga tassar) stötte upp en del fågel. Inför nästa höst hoppas jag att med Falcsagans hjälp kunna få Donna att tålmodigt invänta sin Herres ankomst till fågelns hemvist.
Hare är det störst djur jag nedlagt. För mig är det viktigt att viltet har en sportslig chans att undkomma oskadd.

En del har uppfattningen att settrar är nervösa och stirriga och den föreställningen fanns väl lite hos oss också, så när Dante kom trodde vi att han var sjuk eller deprimerad. Han var ju så lugn…!! Men det skulle visa sig att han är en lugn, cool och trygg hund. Han har ett bra psyke, lugn i alla lägen, nyfiken och social. Inomhus är han en "filbunke" men utomhus däremot går han som en "raket" och har en otrolig jaktlust!! Han är 65 cm i mankhöjd så det går undan på fjället och i markerna må ni tro.

Han har gått på både fjällprov och fältprov med idel goda vitsord men har tyvärr inte fått visa upp fågelarbete. Men den som väntar på något gott……På utställning har han fått ett 1:a pris + Hp.

Visst har vi haft våra kontroverser men med konsekvens och mycket god hjälp från våra uppfödare Margareta och Åke så har han blivit en fantastisk hund som väcker stor uppmärksamhet.

Dessutom är han en mycket kär familjemedlem och god jaktkamrat!!!

Leif och Annika Bjerner bosatta i Norrköping, ägare till Falcsagans Doucile
Cilla är vår första hund. Ingen av oss var jägare innan vi köpte Cilla. Margareta och Åke vågade tro på - samt ställde krav på oss att Cilla skulle användas till jakt. Vi är på väg.
Leif tog sin jägarexamen förra året.
Cilla är en mycket trygg , glad och läraktig hund. På våra jaktkurser har hon skött sig utmärkt. Hittat fågel direkt, apporterar bra. Lite för odresserad för att stanna i sitt stånd d.v.s. kör gärna upp fågel med liv och lust.
Annars mycket dresserat tycker vi själva.
Vi har ställt ut henne en gång genom SISK i Tullinge vilket slutade med 1:a pris och Hp i Juniorklass.
Vi har fått fantastiskt stöd från Margareta och Åke i allt som rör hund, jakt och lite till.

Birgith och Sigge Danielsson bosatta i Sundsvall, ägare till Falcsagans Diana
Vi kallar henne "Nozy" i dagligt tal. Hon fann snabbt sin plats hos oss. Vi har sedan tidigare en irländare "Tina" som är 8 år, så Nozy har fått både stöd, trygghet och en och annan tillrättavisning av "den gamla damen". I hemmiljö är Nozy en mysig tik som älskar att känna närhet och håller upp aktiviteten i hela familjen. Vid jakt visar hon mod, är stark och mycket fartfylld och energisk. Hon reser villigt och kraftfyllt. Apporteringen håller vi på att jobba med och den kommer fint. Nozy har ställts ut med ett 1:a pris i ukl med Hp som resultat. Vi har inte startat på något jaktprov ännu, vi planerar för debut i höst. Vi har tillsammans gått Hundskolans steg 1 för stående fågelhundar och följer upp med steg 2 i fjällmiljö ( Rörvattnet ) i augusti, veckan före jaktpremiären.
Nozy`s jaktliga miljö ser ut som följer. Birgith och jag bor i Sollefteå, vi har två vuxna utflugna söner som båda är intresserade fågeljägare. Jag har jagat fågel och haft stående fågelhundar i ungefär 35 år. Dock har jag mycket begränsad erfarenhet av jaktprov, det är för mig en ny spännande utmaning.
Nozy har nu en hel säsong med mycket jakt bakom sig, främst skogsfågel i vår ångermanländska miljö men även ripa i fjällen. Hon har ofta jagat i par med vår irländare Tina och det har utvecklats bra hela tiden. Skogsjakten med "stående" kräver ju mycket stor kontroll och lydnad, så jag försöker lägga stor vikt vid den delen. Vi har haft en fågelrik höst i våra trakter och jag har skjutit ett 15-tal skogshöns för Nozy, även fjälljakten har blivit på god fågeltillgång.